Anders Gustav "Ryman på hagen" Ryman 1874–1952

Personanteckningar

Sonen Martin Ryman:

Vad far berättat:

Vid 15 års ålder gick han och hans 2 år äldre bror Karl August över det tillfrusna Övre Gla och hög timmer i skogen åt sågverksägaren Fridlund i Lövås. En hel vinters hårt arbete gav de båda bröderna en vinterförtjänst på sammanlagt 75 kronor. Efter denna hårda vinter och låga arbetsförjänst, sade han till sin far "Aldrig en vinter till i skogen för min del".

Hans far gick då till snickaren "hult Olle" i Fjäll och frågade om hans son skulle få börja i snickarlära. Svaret blev ja. Men en liten säck på ryggen som innehöll hans få klädespersedlar, vandrade han till fjäll. Där stannade han i 4 år. Då skulle han göra sin värnplikt. Han slutade då stt arbeta hos Hult Olle.

Efter värnplikten så byggde han två¨st. bostadshus i Semnebyn. Det första åt handlaren Carl Andersson i Töresbol. Huset fick namnet "Victoria". Det andra var åt mjölnaren Bryntesson i Semnebyn.

Sedan reste han till Kristiania. Fick arbete omedelbart efter sin ankomstdit, hos en mycket berömd möbelhantverkare. Det var inte någon stor verkstad, 8 till10 st. arbetade där. Två tyskar och två fransmän, mycket skickliga möbelsnickare. Jag var som en nybörjare mot dem tyckte han. Men efter en tid så hade han anpassat sig tack vare sin fallenhet för yrket. Han berömde sina arbetskamrater för deras villighet att lära honom. För där tillverkades endast det förnämaste i möbelväg. Han stannade där i ca två år.

Reste hem en kort tid. Fick efter en tid brav från Köpenhamn. Då var fyra av hans arbetskamrater där, de ville han skulle komma dit, för det var förtjänstmöjligheter där.

Jag frågade honm en gång. Hur mycket en möbelsnickare tjänade på en arbetsdag. Svaret blev, 8 kronor om dagen. Men i bland kunde mäster ge en extra dusör för gott arbete. Men i Köpenhamn var förtjänsten 10 till 12 kr per dag.

Men han trivdes inte så bra i Köpenhamn, så efter en tid åkte han tillbaka till hembygden. Fransmännen skulle samtidigt fara till Frankrike. De vill han skulle följa med dit, men han valde hembygden istället.

Efter en tid så ingick min mor och han i det äkta ståndet. Han blev då erbjuden som modellsnickare på Hillringsbergsbruk, vilket han antog. Där stannade han till på hösten 1911, då han och en morbror övertog min mors föräldrahem i Spesserud. Min mor berättade att han hela sitt liv hade drömt om att få bli bonde. Nu hade hans dröm förverkligats. Men jag tror, fast han sade det aldrig, att han längtade tillbaka till sina verktyg och hyvelbänken.

Vid 77 års ålder började hälsan vackla. han blev inlagd på årjängs lasarett. Det konstaterades att han lked av cancer. Läkaren föreslog en operation, men han avböjde med följande motivering: "Vad betyder det om jag möjligen förlänger livet med ett år kanske. jag känner att det börjar luta mot slutet, och jag finner mig i detta." Läkaren sade till mig, "tank att vara så förståndig vid 77 års ålder".

Den 28 april 1952 avled min far i hemet lungt och stilla. En god far och skicklig yrkesman hade fått avsluta sina dagar.