Sigvard Sjul Mårtensson Granberg 1675–1731

Personanteckningar

Kyrkoherde i Arjeplog 1719-1731

Drunknade på Storavan 1731. Eventuellt efter strid med sin roddare

som var huggen till döds med en yxa.

Källa:

- Arjeplog fordomtida; Einar Wallquist

- Lappmarkens herdaminne; Isak Grape

- Anlista Erik Eriksson; Rune Edström

- Släktkrönika, Arjeplogs kommun; Sten Holmgren

---

Sigvard (Sjul) Mårtenson Granberg (1719-31), född lapp i Granbyn, Sorsele s:n, befinnes år 1695 på kronans bekostnad idka studier i Umeå skola (KA). Stud. Upsala 20 aug. 1706, blef redan 1709 kapellan i sin hemsocken Sorsele. På prosten Grubbs förslag uppfördes d:nus Granberg 5 mars 1718 såsom aspirant till Arjeplogs pastorat, ŧfastän han intet vist Consistorio den vördnan och själf skrifvit därom, som honom föga anständigt ärŧ. Men prosten Solander i Piteå anförde betänklighet häremot, i det hans dissolute lefverne och otjänliga stränghet misshaga lapparne, hvarföre de inlagt en supplik hos landshöfdingen att få König Granlund till pastor; ŧi annor händelse vilja de hällre fara till Norge än lefva med en sådan själaherdeŧ. Då Granlund emellertid afböjde anbudet, utnämnde Konsist. d:nus Granberg, med stöd af Grubbs förklaring af d. 14 maj, att mot Granberg förekom väl första åren han kom till lappmarken ett och annat klagomål öfver hans orimliga manér att tvinga lapparna att gifva till kyrkan och läsa katechesen, men att han på prostens erinran rättat sig och visat större flit och beskedelighet än förr att underrätta sina åhörare i sin kristendom. Emellertid inlupo andra klagomål, särskildt från lappmarkens justitiarie Carl Sadlin, att Gran- berg sammanvigt hjon utan föregående afvittring, hvarför han af konsistoriet erhöll allvarsam varning. Men konsist. erkände tillika svårigheten att tillämpa K. Maj:ts förordning af 24 mars 1718 i lappmarken.

En bondhustru besvärade sig öfver herr Sjul Granberg, att han genom sina förbannelser och onda önskningar skall henne stor skada tillfogat, ŧemedan slikt efter dess mening skall träffat dess renmakt, på hvilken hon denna tiden en tämmelig afsaknad liditŧ. Han tillträdde pastoratet 1 maj 1719. Vid prostsvisitationen 10 jan. 1720 lofvade pastor Granberg på anmaning af prosten Solander att böja sin dialekt efter allmänhetens språk, hvilket visar att Sorsele lappskan icke riktigt förstods här i Arje- plog. Predikningarna skulle alterneras mellan Arvidsjaur och Arje- plog. Det var under en sådan färd med båt till Arvidsjaur, som pastor Granberg, hans 12-årige son Olof och roddaren lappen Anders A:son Blöth d. 20 juli 1731 på ett ej fullt utredt sätt i närheten af Storbodan omkommo. Vissa indicier, som vid ransakningen kommo i dagen, tydde på att pastor mördat eller velat mörda roddaren, och att under striden båten kantrat och de alla drunknat. Roddaren hade nämligen, då hans döda kropp återfanns, tre djupa fingerlånga sår i ansiktet utom blånader och krossadt axelben, under det att gossens och faderns ej företedde någon åverkan. Vittnen intygade, att Granberg vid föregående båtfärder till Arvidsjaur, då han varit drucken af öl och brännvin, visat sig retlig och slagit roddaren blodig och blå, om han mött motsägelse. Då bland de återfunna sakerna hvarken funnos något skarpt vapen eller någon brännvinsankare, utan allenast en tom drickskagge med surt dricka, och då de tre omkomna sista gången sågos tillsammans som vänner, tillerkändes dem samtliga hederlig begrafning genom häradsrättens dom 25 jan. 1732.