Lars Olofsson^1,2,3 1613–1705

Personanteckningar

Lars Olofsson skall enligt sin nekrolog har dött 102 år gammal. Var soldat i ”det polniske kriget” i sex år och sedan efter sin hemkomst lejt en annan karl för sig. Mot åldersuppgiften talar dels att han i så fall föddes tio år innan fadern första gången framträder i tillgängliga skattelängder, att han skulle ha blivit utskriven till knekt vid trettio års ålder (utskrivningen finns i 1633 års roteringslängd) och att han först skulle ha gift sig vid 32 års ålder i ett 41-årigt äktenskap, änkling i 3 år och att det senare äktenskapet varade i 26 år. Några barn är inte kända som anges vara född före 1642 varför jag har antagit att han gift sig samtidigt som han tillträdde detta hemman (han skattar för en hustru i 1643 års mtl och paret förefaller inte att finnas i 1642 års mtl).

Bomärket var ett stort B vilket antingen kan vara födelseorten eller faderns patronymikon. Hemmanet hade han köpt av Hans Larsson Guldsmed enligt db 1644 ht §30 då det bjöds upp andra gången. när det bjöds upp tredje gången påstås Hans Larsson ha bott i Ön, och även när fastebrevet gavs 1646 (db 1652 vt §15). En sådan finns faktiskt, men på ”fel” hemman. Hur hemmanet kom i Hans händer framgår inte i källmaterialet. Lars dömdes på vårtinget 1655 att böta 3 mk för ”dijkestäppa”.

På vårtinget 1656 fick Lars, brodern Per Olofsson i Bergsåker, Olof Israelsson i Nyland och Olof Jonsson i Valto böta för att slagits med puster och dragit varandra i håret.

1663 hade Lars dotter tjänat hos granne Hans Erichsson på Ön 2:1, men Valborgsmässotiden hade Lars tagit tillbaka sin dotter ”för Mattmodrens olååt skull”. För det dömdes Lars på hösttinget återställa fästpenningen och legan 7 dlr kmt och även böta 3 mk treskiftes efter 15 kapitlet Byggningabalken ll. Två år senare dömdes han böta lika mycket för ett ”oquädins ordh” han kallat Hans hustru (db 1665 vt §12).

Till hösttinget 1670 hade Hans åter stämt Lars på deras granne Matz Erichssons vägnar men Lars hade inte inställt sig utan farit till Härnösand och fick åter böta 3 mk 3- skiftes. Före vårtinget 1671 hade två nämndemän kallats av Matz och Lars att vara synemän i en tvist dem emellan men under det synen pågick hade Matz och Lars bokstavligt råkat i luven på varandra och skildes inte åt förrän de hamnat under vattnet. För detta fick de båda böta 3 mk treskiftes var enligt 13 kapitlet Sårmålabalken. På samma ting dömdes Lars att böta 6 mk treskiftes för att han ”skiälte offendteligh Hans Erichssons dräng Pehr Pehrsson för åhltiuff, som han beklagade sig öfuer. Men Lars, som sigh i byn mycket Oroligh anställer, Wille i förstone dertill neeka, Omsidher tillstodh sagdt sådant medh ett löst Ordh, bedes nu föhre.”

På vårtinget 1673 blev Lars och Mats uppkallade till rätten för ”all den tuist och oeenigheet här till passerat” mellan dem som rätten menade ”flyte af ijdell onsko och illwillia och dhe här till söcht huar andra på fall komma; derföre dhe nu effter rättens förmaningh medh handebandh inför rätten blefuo godhe wänner här effter huar andra all wänskap och Christeligh Kärleck bewijsa. och den som här effter söker eller förorsachar någon träta eller oeenigheet skall wara plichtigh till Kyrkian och dhe fattiga uthan gensäijelsse ehrläggia 10 Rdlr och lijchwähl denna förlijkning stå och krafftigh wara”.

På vårtinget 1672 fick Olof Ersson i Gåsnäs rätt att återlösa 1 1/2 seland 1/4 mkl jord i Överklocke som Lars köpt men inte fått något fastebrev på och ”af urminnes” legat under Olofs hemman. Men tio år senare dömdes Olof ersätta Lars för de förbättringar han gjort där efter gode mäns värdering (db 1683 vt §23).

På vårtinget 1684 dömdes Lars till änkan Dordi Persdr i Själand återbetala den 3-dalersplåt han uppburit i betalning för ”Lohusen” på Klockejorden, ”alldenstund bem:te Lohus följajorden utan betalning efter tingsdomen 1683 6/10 och har Lars Olofsson inga hus där att sälja”.

Lars blev på vårtinget 1675 med flera andra bötfälld för att ha huggit ved på Ödsåkerskogen mm.

På hösttinget 676 fick Lars böta för okvädinsord mot grannen Erich Danielsson och hans fader.

På vårtinget 1682 hade han och Johan Påhlsson stämt Michel Perssons arvingar i Mjällom om Michels köp av hemmanet som var Lars svärmors arv, se Mjällom 3:1.

Till hösttinget s.å. stämdes Lars av alla sina grannar i Ön. Han hade då tydligen delat sitt hemman med sonen Johan och utött byskogen ”de andra grannarna till stort men”. ”Att så uppdela och rijfa hemman strider mot Kungliga resolutioner, varför desse ofwanbem:te som sig sådan frihet tagit varde förbudne utöda skogen med något olagligt skogshygge över deras rätta hemmansrätt, såframpt de icke vilja plikta, såväl för skogens ödande som för förbudsbrottet med hemmans rivande”.

På vårtinget 1685 stämde Mats Erichsson Lars Olofsson och Hans Erichsson för att de ”mot domen 1684 10/10 utöda skogen med svedjande och gjort åtskilliga intakor”. Lars och Hans menade att ”swediorna och intackorna som ringa ähr wara giorde förrän domen utgafz”. Rätten menade att goda män skulle utses för att syna detta och rätten skulle fatta beslut i ärendet nästkommande ting (men något sådant finns inte i det protokollet).

På hösttinget 1691 fordrade Lars återbetalning av de 12 dlr han betalat till Mats Erssons son (Erich) som skulle gå fördubblingsbåtsman för 11:e rotan 1689 men kasserades. Det visade sig då att Mats kunde bevisa sig återbetalt allt till sonen Johan Larsson som Lars och Johan betalt till Erich.

På vårtinget 1698 stämdes Lars av borgaren Olof Ericsson Noraeus i Härnösand för 2 1/2 tunna korn som Lars 1672 skulle uttagit på salig Erich Clemmetssons (Olofs far) räkning förutom de 2 1/2 tunna korn han tagit ut för egen räkning och godkänt på rådstugan i Härnösand 1697 27/3. Lars nekade dock till detta som han redan förut blivit tilltalad för och kunde ”Rätten intet påläggia bonden Lars Olofsson att swara till desse 2 1/2 Tunnor Korn innan Rådman Nils Jönsson Blanck honom lagsöker och sådant öfwertygar ther han boor efter det en skulld Saak är”.

På hösttinget s.å. stämdes han med flera av kyrkoherden Michael Ström som ”beswärade sig öfwer den orichtigheet och treske som han åhörare wisa med (tion?)den och i synnerheet kiärade till fölliande som också öfwertygades wara skyldige på Strömmingstijonden så för förre som för innewarande åhr 1698. Nämbl. Johan Larsson i Öhn 3 1/4 fierding, Lars Olofsson i Öden(!) 1/2 tunna, Erich Johansson i Öhn 9/10 fierding” osv. ”Fördenskull dömmes desse åfwanstående betala till Kyrkioherden hwar sin rest uthrächnad till 9 dlr kmt tunnan färsk strömming, therhoos att hwarthera plichta 3 dlr smt.

2. På det så mycket richtigare hädaneffter med tijondeströmmingen må tillgå och intet undersleef skiee så synes billigt wara att byemännerna som Hambnen ega och opbära bolega och Landleega sig till nytta jämfwäl hafwa indseende att tijonden warder fullkombligh richtigheeter lagd, så af grannarna som främmande hwarmed den ordning som hållas inom byn, att hwarwet går om så att en af byemännerna thet eena åhret, een annan ett annat åhr thet ämbetet förestår, them Ländzman tillordna kan, att wälsignelsen må föllia thera flijt och reedeligheet.

3. Som tijondeintäckterne haar sine wijsse tijder efter den 2: puncten i Opbördzordningen, så haar Probsten och Kyrkioherden att anklaga them till laga plicht som öfwer then tijden tijonden innehålla emoth hans pålysningar.

4. Aldenstund Nordingrå sochn är försedd med en stoor siörodd, ty pröfwas billigt wara att Sochnemännerne låtha sig med den nöija och intet giöra andra något intrång.”

Enligt begravningsboken skall Lars i första äktenskapet haft tre söner och fem döttrar. Johan efterträdde Lars Olofsson, och i db 1686 vt §10 nämns en Erich Larssons i Ön hustru Malin med svägerska hustru Carin Erichsdr från Gävle som med sin man2 ”ligger här i orten i fijskie”. Fyra döttrar är kända, Karin g m Mats Ersson på Järnsta 4:1, Margeta g m Erich Nilsson på Ulvvik 2:1, Anna d 1698 g m Erik Olsson på Kallsta 5 i Ullånger och Lisbet g m Erik Matsson på Ön 3:1.

Källa: Släkter och gårdar i Nordingrå.