Per Mattsson^1,2 1586–1659

Personanteckningar

Per omtalas i Norrlands landsboksverifikationer s 351: ”Bekiännes iagh Peer Matsson i Saalbergh, Nordingradz Sochn att hafwa annammatt, af Befallningsman Mats Matsson i Ångermanlandh, Uppå min Moders wägnar - 6 Tunnor Korn för Anno 1632. Till yttermera wisso under mitt Nampn och Signete, Dat. den 8 feb 1633 h. Katharina, sahl. Matz Erssons änkia”. Fyra år tidigare sakfälldes han för mökränkning av Karin Olofsdr i Norum (troligen avses Mjällom) 40 mk (db 1628-29, andra paragrafen).

Troligen dotter till Olof Mårtensson på Mjällom 6:1 och kan mycket väl vara mor till Margeta Pärsdr som enligt nekrologen skall vara ”född af oägta säng”, g m Per Nilsson på Rävsön 2:1, i så fall ca 10 år yngre än det födelseår man får om man antar att den angivna åldern när hon dog 1690, 73 år, är korrekt. Det som talar mot det är 1. att det inte framgår att det här var andra mökränkningen som i så fall borde ha nämnts och 2. att Margetas yngsta kända son Mats troligen är född under 60-talets andra hälft vilket skulle göra henne ca 50 år vid Mats födelse.

På hösttinget 1629 steg Peder Matsson i Salberg fram inför rätten och beskyllde länsman Mats Slumpare att ha tagit mutor av ”dett fremmande” mot att de fick tillstånd att ”kiöpslagha i sochnen så mycket såsom dem täckes Ener de liggia i fiskeri her om sommaren”. Detta skulle behandlas på nästa ting (men finns inte i protokollet därifrån). I den följande protokollspunkten bötfälldes Peder för landsköp, att ha handlat med ”de fremmande”, 20 mk. I rådhusrättsprotokollen från Härnösand framgår att han även 1638 bötfälldes för landsköp. Per hade slagit Mats Jonsson i Omne enl. hösttinget 1631.

På hösttinget 1642 krävde Per 7 1/2 dlr ”godt mynt” av Johannes i Omne och hans medarvingar. Nämnden dömde att dessa skulle betala ”och söka sin skadha igen, hwem där kunna och gierta (gitta)”. (Osäkert om det är Johan Johansson på Omne 1:1 eller Johan Joensson på Omne 7:1).

På hösttinget 1642 besvärade han sig å egna och byns vägnar att soldaten Mårten Swensson i Omne anfallit dem med ”spottska ord” inför sittande sockenstämma. På hösttinget 1646 besvärade han sig över en båtsman, Olof Larsson i Överveda, att han skärtorsdagen 1644 i Häggvik slagit honom tre slag med ett yxskaft vilket Olof bötfälldes för.

På vårtinget 1652 fick Per fastebrev på 6 (eller 5) seland i Edsätter (2:1) som han köpt av Christopher Persson i Klocke, och som denne i sin tur köpt av Hindrich och Erich Päderssöner i Edsätter.

1645 skall det ha statuerats att varje by skulle skaffa sig stohäst på sin löt. På hösttinget 1649 anklagade Per Mårten Olsson i Edsätter, där Per hade ett hemman (enligt ovan), att han inte följt detta krav utan Per måst ta Olof Nilssons ök från Edsätter medan Mårtens sto gått hem till Per i Salberg och orsakat honom besvär och skada. Nämnden dömde att Peder Matssons häst skulle detta år räknas till hälften för hans hemman i Edsätter och den andra halvan skulle Mårten sakfällas för enligt denna ”samsättning” 20 mk treskiftes.

Av hösttinget 1653 framgår att han sålt 2 seland jord i Salberg till Lars Olofsson i Tollsätter.

På hösttinget 1652 menar Per att han genom grannars vårdslöshet vid svedning fått sin gröda förstörd och fick för det ersättning en tredjedel av skadans omfattning som värderats till 30 skylar råg.

På vårtinget 1656 klagar han att Edsätters byamän satt sin råhaga 10 famnar brett och 100 famnar långt in på hans skog. Möjligen kan detta ha synats av s.k. synemän och det då framkommit att svedjan som nämndes 1652 inte alls låg på Salbergs skog, utan på Edsätters, varför han dömdes att återställa 2/3 av det ådömda skadeståndet. Dessutom anklagades han av länsmannen att ha överfallit synemännen med onda ord och sagt ”sig icke agta dem och deras synegång mer än skarn under sina skor”. För det fick han böta 20 mk till underlagmannen och 12 mk vardera till nämndemännen, totalt 164 mk treskiftes. (db 1656 ht)

På vårtinget 1658 anklagades Per av Nils Olofsson i Näs att han kallat Nils för tjuv. Per menade att när Nils var fjärdingsman hade han upptagit god spannmål av allmogen men levererat oduglig säd till kronboden. Landskrivaren Johan Persson vittnade dock att Nils levererat ”god och gild spannmål”. Nämnden beslöt ”alldenstund Per Matsson med så grova beskyllningar så lätter på tygelen vara, plägar och sig icke härutinnan uti tid rättat haver” att döma honom att böta 40 mk treskiftes.

På hösttinget s.å fick han böta ytterligare 3 mk treskiftes för ”merkeligt oliud i rätten”. På vårtinget 1659 bjöd Per första gången upp en sjöbod i Edsättersfjärden som han köpt av Mårten Olofsson. När samma sjöbod bjöds upp andra gången på hösttinget s.å. var det Per Matssons måg som bjöd upp sjöbodtomt, skötplats och sjöväg. Mågen var utan tvivel Johan Mårtensson som följande år skrevs för detta hemman i mtl.

Enda kända barnet, förutom oäkta födda Margeta, var en annan dotter med samma namn, gift med Johan Mårtensson, som alltså efterträdde sin svärfader. Modern skall ha varit syster till Johan Perssons på Orsta 1 hustru Margeta Johansdr.