Nils Nilsson^1,2 1666–1759

Personanteckningar

Nils Jönsson i Kåsta stämde vid hösttinget 1717 Nils Nilsson för att under några år inte ha reparerat en 80 famnar lång bro i Nils Jönssons åker. Bron ingick Kåstabornas kyrkväg. För detta bötfälldes Nils Nilsson till 3 dlr smt och varnades ”wid laga Straff tillgiörande” att ”Kyrkiowägen förswarligen wid macht hålla”. På samma ting klagade Nils Nilsson att Nils Jönsson och Jon Jöransson i Kåsta beskyllt honom att Jakobstiden s.å. ”slagit strömming” av Jon Jöranssons sköt i Fällsvikshamn. Jon berättade sig den 30 juli lagt ett sköt på fiskgrundet Grubban, vilket han på morgonen vid 4-tiden drog och fann vara ”mest igenomgått ” med strömming. Abraham Pärsson från Kåsta lade sitt nät bredvid varefter de rodde på andra sidan skäret. Men Nils Nilsson blev kvar med sin 11-årige son Pär.

När de efter ett par timmar kom tillbaka hade Abraham Pärssson fått 2 tunnor strömming på sitt sköt, men Jon Jöranssons var ”afslagit” så att där fanns ”allemäst” 12 strömmingar. Jon menade att Nils hade sin son på skäret för att se efter dem som var på andra sidan hur snart de skulle komma, och under tiden ”han lärer afslagit skiötet, Sedan skyndade han sig heem” när Jon och hans kamrater kom för att ta upp sina nät. Därför höll nu Jon Nils Nilsson ”fullkombligen misstänkt” att ha slagit åtminstone 1½ tunna strömming av hans sköt. Abraham Persson vittnade att när han vid soluppgången 30 juli rodde från Längskärmalen till Grubban drog Jon dra upp sitt sköt ett par alnar ur vattnet och lät Abraham se att det var genomgått och ”helt hwit” av strömming.

Därefter hade Abraham lagt sitt nät bredvid och sedan rott till Klubbviken. Olof Pärsson vittnade sig ha sett Nils Nilsson komma i land med omkring 3/4 tunna avslagen strömming förutom några nät som inte var avslagna. En stund därefter kom Jon Jöransson som sade att han misstänkte att Nils tagit strömmingen av hans nät. Nils hade då svarat ”Diefwulen tage dig, så du ljuger och fanen tage dig så du ljuger, gifwandes många gånger den onda i wåld” att han inte var skyldig. Nils Nilsson från Bergsnäs och Johan Johansson i Valmsta som vittnade var för sig hade inte sett när Jon drog sitt nät eller vem som näten avslagit, men de såg Nils Nilsson ta upp några sköt i Grubban och ro till Långskäret där han slagit av ”någon strömming”.

Nils Nilsson i Gärde mindes att det ”bemälte morgon blåste något lite wästan och war kalt”. Därför hade han skyndat sig att ta upp näten vid Grubban och sedan rott i land vid Långskäret där han släppte av sin son Pär ”för

köld skull”, inte för att vakta på de båtar som kom från andra sidan. Han nekade sig ha slagit av strömming från Jons sköt men hade heller inte sett någon annan som kunde misstänkas ha gjort det. Rätten beslöt att låta Nils Nilsson nästa ting med sin ed befria sig från misstanken att ha stulit strömmingen vilket Nils också gjorde.