Levnadsbana (Karta)
| Född | 1608 Näs 1:1, Näs, Nordingrå, Västernorrlands län |
| Bonde (≈32–≈73) | från 1640 till 1681 Näs 1:1, Näs, Nordingrå, Västernorrlands län |
| Död (≈90) | 1698 |
Personanteckningar
Nils Olofsson räckte på vårtinget 1645 Peder Jacobsson handen att betala sin faders skuld innan korsmässotiden, vilket antyder att fadern då ännu var i livet.
1655 köpte han 2 seland av komministern Raphael Erici i Nora (db 1655 ht §16-17), troligen ingående i de 4 seland i Näs komministern fick sig ”tillstakat" enl. db 1647 ht §16. Därigenom kom selandstalet för Nils hemman att öka från 10 till 12 seland.
1658 hade han blivit kallad tjuv av Per Matsson i Salberg för vilket Per bötfälldes (db 1658 vt §15).
1665 fälldes han själv för stöld. Länsman anklagade honom för att på gästgivargården i Nordingrå
ha stulit en pung tillhörig greve Nils Brahes kock Nils innehållande 7 dlr specie och 2 svenska daler.
Nils Olsson erkände, sade ”sig sådant hafua giordt uthi (dryc)kesmåhl” och dömdes att ersätta målsäganden, vilket redan skett, och dessutom böta 3 ggr värdet som omräknat i svenskt mynt blev
40 dlr 4 öre eller 160 1/2 mark treskiftes.
Året därefter bötfälldes han för att ha brukat ”een obeskiedlig och Onyttigh Muun” på en vägfarande från Umeå, Petter Bergman, till 3 mk treskiftes (db 1666 vt §7).
Ett år efteråt, på vårtinget 1667, fick han åter böta samma summa, nu för att med fyra andra
Nordingråbor ha underlåtit att avföra tionde till Härnösand.
1668 presenterade fiskaren Olof Ingelsson från Norrtälje en vittnesskrift undertecknad Nils Christiersson och Mats Pedersson i Omne samt fiskarna Nils Nilsson från Gävle och Anders Joensson från Norrtälje där de beskrev hur Nils Olsson i Näs hade kommit upp på Olofs sjöbodbrygga i Bönhamn och börjat träta med honom, dragit kniv, fört ”skamblige ordh” på Olof och dessutom kallat honom ”brädhestiuff”. Nils tyckte sig ha sett Olof hugga bräder på Nässkogen men kunde inte bevisa detta, som Olof nekade sig ha gjort. Olof frikändes därför från Nils beskyllning, men Nils ”som tillförende Een laghwunnin tiuff ähr” dömdes efter 20 kap. Tingmålabalken att böta 40 mk treskiftes. (db 1668 ht §7)
Nästa punkt på dagordningen beskrev de ”Otijdigheeter som uthi fiskiare hambnene altijdh(!) sker, med Öhlsählningh, slagzmål och Gudzförtornelsse, besynnerligh emoth Sone-Hälge (= storhelger?)
och Stoora bööndagarna”. Därför uppdrogs åt de bönder som ägde hamnarna att tillsammans med
fiskarna ”Uthsee och förordna Een wiss och förståndigh man till hambnefougde, som icke allenast alla sådanne Oskickeligheeter antechnar och till rätta föhrer under behörigit straff, Uthan och Justition i hambnen widh macht håller, at ingen skeer skadha heller något förnähr på sine båthar och fiskieredskap på landet heller i wattnet, och för sin tienst skall samma hambnefougdhe, så frampt han nijtälskande och rättrådig i sitt ämbete ähr, Niutha een bååth fridt uthan landleego”.
Av db 1698 vt §39 framgår att Nils Olsson 25 år tidigare varit målsman för (sin syster) Anna Olofsdr på Bergsnäs 1:1.
Tre kända barn: Anna g m Mats Ersson, Ön 3:1, Brita g m faderns efterträdare Önne Hansson och
Karin g m Tobias Jonsson på Häggvik 8.
Nordingrå 1675 4 maj s. 70
3:5
Flickan Annika Matsdotter i Tollsätter, 12 åhr gl: bekennr att Nils Olofsson i Näs begynt föra henne i fiohl såmmar, korssmässo-tijden lychtade (?), men nu för 14 dagar sedan haar hon sedt att denna Karin henne förer. Kunde ingen annan bekiännelsse giöra. Än en gångh sedt Karin såga på jern-kiedian. Men många g:r danssat, ätit och druckit. Förer många barn.
29.
Desse wittnade oppå Nils Olofsson i Näs, 67 åhr gl:
1. Margareta i Ulvvik som sigh bekiändt sedt honom in emot 3 åhr sittia till bordz och skaka en peninge-katta, äter och dricker.
2. Erik i Valto sedt honom alt sedan sommars, ätha och dricka i Blåkulla.
3. Annika i Tollsätter, på 12:te åhret, tygar på honom att han henne begynte föhra i sommars till Blåkulla och förde honom till korssmässan. Gaff henne ett silff-bällte som hon hafweer framburit i Blåkulla. Fått af honom nu silff-crona och en klädningh. Nils hade ther en peninge-pungh widh sijdan och danssade.
4. Margareta i Salberg sedt honom ther sedan juul stundom räckna peningar widh ett lijtet bordh ifrån sigh och Johan Persson i Färnsvik sitter der hoos.