Mårten Olofsson^1,2 1603–1691

Personanteckningar

Mårten Olofssons ursprung är osäkert. Förekommer först som prästknekt 1631, överfördes till båtsmanshållet efter 1635, och sist profoss i tremänningsregementet 1676. Inget finns i domböckerna om hur han förvärvat hemmanet vilket antyder att han eller hustrun hade börd där. Hustrun skall enligt nekrologen ha dött 87 år gammal och varit gift med Mårten i 63 år. Båda årtalen kan vara 10 år för stora. På vårtinget 1647 fick Jöran Pedersson i Själand fastebrev på en sjöbodtomt vid Edsätterfjärden på norra sidan om bäcken som han köpt av Mårten Olofsson för ½ riksdaler.

Möjligen kan det vara meningsskiljaktigheter om detta köp som gjorde att han enligt samma ting § 2 slagit Jöran med en yxhammare åtta blånader (böter 3 mk för varje blånad), rivit ner gärdsgård för Jöran och Mats Börjesson i Orsta (böter 3 mk) samt fyllt Jörans brunn med sten (slapp böter eftersom han var fattig och ”tillförne saakfält”, nämnden vädjade för honom och på hennes kungl. Maj:ts behag förskonades han för penningböterna förutsatt att han rensade Jörans brunn).

På hösttinget s.å. beskylldes han för att gjort ”Parlament” på sin svärfader Erik Andersson i Själand (bör vara Bäckland; uppsköts till nästa ting eftersom Erik var frånvarande), gått till grannen Zacharias Nilsson (i Näs!), kastade av sig tröjan slog och vräkte Zacharias hustru ur högsätet där han menade sig ha rätt att sitta, slog Zacharias son ett munslag och tre slag över halsen med en käpp (förlikta i prästens närvaro), eljest klagade man i socknen över Mårtens ”överdådighet”. Dock hade han återfunnit ett ännekläde som en piga skulle ha på kyrko- (brud-?)kronan och enligt klockaren sagt: Väle mig att jag fick mitt ännekläde igen som varit borta i 14 dagar.

På hösttinget 1648 dömdes han att sitta ett dygn i stocken eftersom han utan lov tagit 80 stockar grantimmer och 6 fjärdingar(?) tilster ämnade till kornlador för Henrik och Erik Pederssöner i Edsätter.

På hösttinget 1649 fick Mårten böta 20 mk för att han inte hållit sto på löten. På hösttinget 1650 dömdes han att mista livet för att han stulit en get av Olof Nilsson i Edsätter, tagit en sköt av Jon Nilsson i Bergsnäs och tagit en tröja av Erik Mårtensson i Salberg. Mårten slapp livsstraffet eftersom rätten ”gick i löfte” för honom. På vårtinget 1655 bad han rätten om förlåtelse för att han ”i ruseri” beskyllt Christopher Persson i Körning att han sammanlegat med Mårtens hustru. Senare att han gett grannen Christopher Persson (hade alltså flyttat till Edsätter) en ”scheene” eller köttsår med lien.

På vårtinget 1661 fick han böta 40 mk för att han överfallit län- och tolvmän med ”skamblig och förmädeligh ordh” samt 12 mk för att han påfört en nämndeman ett skällsord som han inte kunde bevisa. Mårten som hade skaffat sig många fiender blev också anklagad för trolldom 1675. 15 barn

från närliggande byar vittnade, de hade bland annat sett honom böra stenkärlen från bordet i Blåkulla. Hans söner, Erik och Johan, skulle ha följt med på samma ”fordenskap” som den som Mårten förde, men kunde inte förmås att erkänna och hade över huvud taget inte avlagt något vittnesmål eller som det står i protokollet ”som ännu(!) intet hafua fått sedt”. En dotter Elisabeth hade beskyllts att ha fört barn till Blåkulla av Margareta Nilsdr i Näs, som nu ändrade sitt vittnesmål och tygade på sin egen moder, men att Elisabeth skulle följt dem på ”fordenskapen”. Elisabeth berättade att hon sista året hotats av Margaretas föräldrar med hugg och slag, t.o.m. till livet, men nu bekände hon att hon förts av Malin men att hon inte minns mer eftersom hon på morgonen glömde vad hon drömt.

Även döttrarna Sara och Karin finns med i protokollet, vittnade att de förts av en 60-årig piga Karin i Edsätter, och skall då ha varit 19 respektive 18 år gamla.

I det tremänningsregemente som sattes upp 1676 under befäl av Carl Sparre var Mårten Olsson profoss i Samuel Hieltes kompani. På hösttinget 1679 okvädade Mårten Johan Mårtensson i Salberg inför rätten och överföll därefter honom utanför tingsstugan.

Mårten och hans hustru testamenterade 1685 3 seland jord och 2/3 i gården till sonen Erik mot föda och sytning till döddagar (db 1685 vt §16 m.fl.). S.å. såldes hela hemmanet 6 seland hus och jord till Erik (db 1685 ht §14 m.fl.). Mågarna Nils Håkansson och Nils Persson i Rävsön kompenserades i ett annat testamente med all föräldrarnas lösa egendom och 100 daler för den fasta egendomen också emot föda sytning till döddagar. Detta var inte mågarna nöjda med eftersom testamentet skulle

verkställas först när sytningen var fullgjord och torde knappast ha trätt i kraft eftersom både Mårten och hans hustru Karin dog i Edsätter. (db 1691 vt §14)

Förestältes Mårten Olofsson i Edsätter och bleff af effter:ne barn påwitnet wara sedd i Blåkulla, nl:

1. Mats i Salberg witnade att han haar sedt Mårten sittia till bordz, äta och dricka i Blåkulla.

2. Erik i Rävsön witnade att Mårten rijder främst på folenskapen medh h. Elin i Rävsön som honom förer.

3. Erik i Valmsta sedt honom många gånger bära steenkiärlen af bordet sedan the hafwa ätit, sedan druckit och ätit sielff.

4. Olof i Tollsätter sedt honom i förledne sommars någre gånger i Blåkulla, äta och bära bort stenkiärl.

5. Annika i Själand witnade att Mårten pläga bära stenkierlen af bordet.

6. Jonas i Lidböle witnade att han sågh Mårten i natt bära steenkiärlen af bordet.

s. 37.

7. Annika i Edsätter sade sigh sedt honom några gångar i Blåkulla.